onsdag 24 april 2013

Att vara klättrare - vad är det?

"Jag är klättrare" hör jag mina barn stolt säga, och jag förstår dem precis. Jag är nämligen också klättrare.

Till skillnad från det mer modesta "jag klättrar" identifierar vi oss med just varandet i själva utövandet. Vi ÄR klättrare. Vi inte bara klättrar, eller tränar eller ens är SOM klättrare. Vi är så att säga "the real deal". I vart fall i våra egna ögon.

Men vad är en klättrare? Och vad gör en klättrare till just det? Kan vem som helst bli klättrare? Finns det några definitioner? Något som liksom gör det möjligt för "vanligt folk" utifrån att bedöma om någon är klättrare eller inte? Något objektivt begrepp?

Jag skall försöka förklara min egen definition:

I dess enklaste form är en klättrare "någon som klättrar". Själv vill jag lägga till ordet "regelbundet". Jag själv anser nämligen att för att vara klättrare måste man utöva själva klättringen någorlunda regelbundet.

Lika lite som någon som springer till bussen på morgonen är "löpare" blir den som vid något tillfälle klättrat "klättrare".

Däremot tror jag att vem som helst med intresse kan bli klättrare. Det kräver egentligen bara ett engagemang. Men du blir inte klättrare för att du äger en massa utrustning! Det handlar om engagemanget att faktiskt lära sig använda den! Du kan - rent teoretiskt - vara klättrare utan att äga (egen) utrustning alls! Det finns å andra sidan människor som har alla rätta grejer, men som inte är klättrare - därför att de inte klättrar regelbundet.

En klättrare klättrar.

Jag - som började klättra i slutet av 90-talet och sedan dess haft bra år, dåliga år och ibland medelmåttiga år som klättrare är således ändå trots min möjligen elitistiska syn - klättrare. Jag har fortsatt klättra, även då det inte gått bra. Även om det ibland varit "mest harvande" och även om jag liksom har "framtiden bakom mig". Jag har ändå viljan, motivationen och kunnandet att fortsätta - kanske i annan form än tidigare - men ändå.

Mina barn är klättrare numer. Vi har provat en del gånger tillsammans och de tycker själva det är väldigt roligt - både inomhus och utomhus - så de ser sig själva som klättrare.

Vi som är klättrare är just sådana - vi ser oss själva som klättrare innan kanske andra gör det.

Vi utövar klättring. Med något slags regelbundenhet. Och vi identifierar vår egen person med just utövandet. Vi är klättrare!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar